En känsla av balans hos Lakota

En känsla av någon sorts balans börjar infinna sig.
För lite mer än ett år sedan stod han och visste att slutet på livet var nära. Vilken dag som helst. Det var ingen hemlighet.
Jag förstår att vissa tvivlar på att han visste men jag kan inte förneka den upplevelse av hans situation han har släppt in mig till att få försöka förstå.
Han ville leva men när hoppet rann ut så var det nästan som att viljan att leva också försvann.
Han levde inte upp till människornas förhoppningar.

Plötsligt kom hon inåkandes, som från ingenstans.
Det är mig han menar.
Orden både skär i och fyller upp mitt hjärta. Såras av hur nära det var, vilken utsatt situation vissa hästar är i, så uppenbart i ödet på våra händer. Samtidigt blir jag tacksam och ödmjuk inför att han förstår vad jag gjorde för honom.
Min tanke när jag valde att hämta honom, förutom att rädda honom från att inte få leva mer, var i första hand att behålla lite av hans kondition och rida in honom och hitta ett passande hem åt honom.
Men desto mer jag lärde känna honom ju mer insåg jag att det är inte att fortsätta tränas eller behöva flytta snart han behöver. Han behövde få landa, och då menar jag inte bara landa nån månad för att det var nytt hemma hos mig. Utan verkligen landa, bara få vara häst, inse att han är någon, förstå att det finns fler sidor av livet.
Han har nu varit hos mig i över ett år och jag har inte kört honom en enda gång och suttit på honom vid tre tillfällen tror jag.

Sakta skalar han av lager efter lager för att hitta sig själv och det är en fröjd att se honom växa.
Vi har inte uttalat att det är mig han ska vara hos men just nu är han här och vi båda har landat i en harmonisk känsla av att det är rätt just nu. Det tog tid för oss båda att komma dit. Han vet att jag står på hans sida och att vi tar det som det kommer. Han är nöjd med det. Det har till och med hänt att vi smider små planer av hur framtiden skulle kunna se ut, spännande!

Tiden stannar upp

Tiden stannar upp

Vi är tacksamma över stunden

Ödmjuka inför nuet

Förväntansfulla på framtiden

Hon ger mig en bild av hur hon dansar fram 

Vi är ett team på någon form av uppvisning

Nästa bild är vi i en okänd skog

Hon vill ut på olika äventyr

Tredje bilden är hästtransporten

Hon vet att det är det som hindrar oss

En skrattretande bild blandad med en lite ångest

Så liten men ändå så stor utmaning

Får känslan av att det löser vi

Tillsammans som det team vi är

Och ska bli

Jag blir glad och inspirerad

Samtidigt dyker en känsla av vemod upp

En uns av rädsla

Tänk om jag inte kan tillgodose hennes visioner

Våra drömmar

Jag ska snart få ett barn in i mitt liv

Hur kommer tillvaron se ut

Hon säger att hon har tålamod

Det löser sig

Det är inte bråttom

Men sluta aldrig jobba framåt matte

Tack min fina Salsa

Dags att lugna ner sig!

⭐ Det har blivit dags att berätta varför jag inte har planerat några kurser eller läger denna sommar! Det är nämligen som så att alldeles snart utökas familjen med en liten Horsma-bebis! 😊🍼💞

Både två- o fyrbenta är förväntansfulla inför det nya som väntar och jag är så tacksam att bästa barnvakten, som jag själv hade som liten, i form av världens bästa ponny, kommer få träffa och finnas tillgänglig även för mitt barn! Hur häftigt är inte det?! 😍

Som ni säkert förstår så tar jag inte på mig nya uppdrag och jobb just nu under en period men så snart vi alla har landat i omstruktureringen av vår nya familj så kommer jag eventuellt finnas tillgänglig vissa dagar/tider under sommaren och till hösten! Håll utkik! 🙂

Horsma webshop rullar på som vanligt! Följ gärna shoppens egna sida för att hänga med bland nyheter och erbjudanden! 😊🐴

Lite närmare via en pyjamas

Det här är Lakota. I år fyller han 6 år, han har redan haft flera ägare och varit hos olika tränare som provat gjort honom till den travstjärna hans stamtavla säger att han ska vara. Men han vill inte, kan inte, han är inte ämnad att vara travhäst. Han hade börjat räkna ner sina dagar då han visste att han inte levde upp till förväntningarna och att det var vinna eller försvinna som gäller.

Jag kan inte hjälpa alla hästar i samma sits men just denna kille hade tur, jag hade möjlighet just denna gång och valde att åka många timmars resa för att hämta honom, bokstavligt talat från att dö.

Han är tacksam över att han lever, samtidigt så var det första gången igårkväll som han kunde känna tacksamhet över en så enkel sak som att jag letade fram en pyjamas åt honom som jag kände att han behövde och ville ha. Det är som att det har tagit honom nästan ett år att våga tro, släppa in mig och förstå att jag inte har samma förväntningar som han är van.

Det kan låta simpelt men sådana framsteg är så värdefulla för oss! 💓

Försöker du lyssna på ditt djur?

Jag tror till fullo att vi kan kommunicera med djur genom våra känslor, tankar och avsikter helt utom röstens och kroppspråkets värld.
Jag kan ibland känna tydligt att någon av mina hästar t.ex. vill ha ett täcke, vill bli av med grimman, behöver vatten, vill komma in, vara kvar ute, vill ta en promenad eller har åsikter om utrustningen osv.
Självklart gör jag oftast mitt bästa att bemöta deras önskan eller behov, de kan ju som oftast inte få det uppfyllt utan min bidragande hand.

Att lyssna, följa och respektera sina djur på detta sätt gör att de känner att de har ett värde och de kommer att få större möjlighet att bli de dem ska vara och det kommer enligt mig att ge utveckling för alla inblandade.

Försöker du lyssna på vad ditt/dina djur vill förmedla? 💓

LAKOTA HAR TALAT

Den här helgen har djurkommunikatör Anna Kristell varit här. Jag träffade Anna för några år sedan och vi har sedan dess haft regelbunden kontakt. Anna har blivit en viktig länk för mig i min utveckling, både som person och i relationen mellan mig och mina djur.
Anna är mycket duktig och seriös i sitt yrke och jag betvivlar numer inte hennes talang ett dugg att känna in djur och vad de vill förmedla till oss på ett djupare plan. Det är en upplevelse varje gång att få bekräftat saker jag redan känt på mig eller få nya synvinklar på saker ur djurets perspektiv.

Det var bland annat lillkillen Lakota som fick "prata" lite denna gång under Annas besök. Jag har under en tid känt ett behov av att greja lite mer med just Lakota, vilket bekräftades av att han berättade att han just nu är i en fas där han känner sig lite förvirrad och behöver förutom de andra hästarna även mer av mitt umgänge och stöd. Han jobbar med att hitta sig själv.

Han är ovan att vara på ett ställe där alla är så olika, där alla ”är sig själva”, han förstår inte innebörden av detta eller vem han ska lyssna på eller följa. Där han varit tidigare har alla tänkt mer lika och rättat sig i samma led. Lakota har varit hos olika travtränare och beskriver det som att alla hästar har varit införstådda med att det är ”vinna eller försvinna” som gäller. När Lady åkte iväg till fodervärd blev han rädd att detta ställe var likadant. Fastän hon nu kom hem igen och vi alla har förklarat för honom att hon åkte för att hon själv sökte nya utmaningar så förstår han inte. Det konceptet och tankesättet är så främmande för honom och tar tid att förstå och landa i.

För just en häst som Lakota så blir det för både honom och mig extra värdefullt att anlita Anna för att få djupare förståelse för varandra och stärka vår relation. ❤️

Annas hemsida: www.annakristell.se

(Foto: Tjusiga Bilder / Anna Tjus)

Lastträning utanför Halden/Norge

Igår var jag till Mørk Gård utanför Halden i Norge och hade lastträning med den här snygga paintvallacken och hans matte för andra gången.

Denna kille är en väldigt energisk häst som ibland inte vet vart han ska göra av sig själv och all energi. Just lastningen har varit ett moment som varit jobbigt för han och hans matte. Efter en stunds träning och övningar där han fick använda huvudet blev han mycket mer närvarande och de båda mer lyhörda för varandra.

De har fortfarande bitar kvar att träna på men de gjorde fina framsteg, var verkligen jätteduktiga båda två och fick med sig flera tips och trick för ett ännu bättre samspel i lastningen. 

//Emma, Horsma Hästcoachning